Fotogalleri

                      SJÄLSLIG MONITOR

Min ådra Ano för den resväg som en varje tanke kunde ha indikerat på när representativ för en
naken själ, det som gör spår efter alla dom i sin början av mental egendom
- Den orörda ytan, ett kliniskt rentvådd innan besudlades av födelse
ett slags gehör till att bli mottagare av hela
unversella språket för en varje sin outgivna bok, några erbjudna blanksidor till att göra
tänkande till exemplar av själva föreställandet
,kanske några mötesplatser till att fylla med
innehåll, typ lägga alla utav belevade ord mot etc. själva sammankomsten för
de djupa varande och fick göra livtag om
ämnade det storslagna  systemet  endera mer likt av ett axplock ur dygder via drömadapter, själva tiden för sinnebilden de gånger kunde avläsa som till en ådras väg utav tysta spårljus och ifall om
vore önskvärt varifrån den väg den tog vid
de som en referens av en stark känning ur där fick tillkännages likt till att bildas och suddas ut hela tiden genom den indirekta av märklighet som en exponerad tanke genom ett kamerahusets speglar
en stormvind när avbildar genom mineralers
egenskap av sitt kemiska vågspel, några
svarskommandon ur dom av fotostatsyror att en sorts gehör de fick till sitt förfogande


@ Hans-Olov Boström

                             TIDSIDE´´                                                            

Där anländer, stunden för ett flöde, rymd för en biotop, tidssonden varifrån ibland växer till potential utav viljekraft, alternativ hur fick trängas via dom typ av mynning för en större rikedom och för ett sitt
hjätats plats eller bara hur synen av när
den upprymda himmelen för en längtans triumf och där rumsämbaret när som ett rop ur det stora evangeliet
, några skalor på samma sätt som gånger strålas genom den vackraste glaskaraff med sommarljuset eller så som ett varje möte med i känsla och dofter av de dignande fruktträden och det
som gör det mer
levande på något vis så som tacksamhet

@ Hans-Olov Boström

                  OM HJÄRTAT FRYSER


Själva manegen gånger när i doft utav ett brevpapper ur den svala tiden, något oförtröttligt där slocknar och tänds i sin översättning utav dom kring där emellan innan ljusscirklarna når marken och med den andäktiga elasticiteten, De som
en känsla att förundras som gavs ögon
åt vittnesbörden när brister ur det långa tunga mörker innan lyfter vid sina svepande vingar över dom höga blå bergen, samma som viljor när blir benägna till att trängas genom djupaste mörkerdvalor för kanske likt en varje sin
beskaffenhet ur dom omedvetna just för
det enda utav dimension till objekt 
att föras in vid själva moderrummet, alternativt ibland där blir inbyggd med
små ord som neutralicera dom
som kunde anas in under rädslor eller gånger inte orkat med att bära det skuldtyngda ljuset eller som när saknar röster i rummet och kanske hjärtat fryser som invid själva manegen likt ett brevpapper i doft ur den svala tiden när
någor oförtröttligt kunde
slockna och tändas vid en översättning

@ Hans-Olov Boström

                CENSUR AV INGIVELSE

Kanske dom av evigt formbara till sina känslostormar, så mycket scenförändring eller något bud om mellan rumsavstånden när en rymd av själsligt ställda
tvistefrågor, sådana till att eventuellt självförverkliga, det att göra skilnad på
när levande och döda ting eller vi som
ber om regn, vi som ber om
att bli projicerad genom dom ideliga av  cenografin, en sorts intressesfär 
där spelat på ytterst av sköra livssträngar och hur kunde stannat till ibland för att se verkningar av sådant berättigat till att bli
bestyrkt av motpoler utav lockelse,
känslan när ligger inbäddat vid avstånd till de som gryningseldar när ryker ur brinnande flodbäddar och en nattfågel sveper in vid öppningen
för dom återkommande av hållfastpunkter för sina ställningstaganden och gånger vi
kunde ha sviktat vid tron så de sinnligt förtöjda hade slitit sig loss från vi som ber om regn, allt som ber om att få infinna  sig vid dom utav själsligt ställda som tvistefrågor endera bara hur de mer
likt ett värddjup för något högre intellekt


@ Hans-Olov Boström

                         SIDOSPEGLAR


Meny till en jordmån, kanske en förväntan
dom gånger gör en paus för en andakt
hur det mesta av sådant där förebådar till
händelse, den otåliga längtan eller något
som kunde ha att göra med att kunna stå
emot sina försök till att mörklägga
klarsyntheten, en konsekvens av egna
klaviaturerens fingersättning
- En kropp som brinner vid tysta begäret
en analytikers plats beprövad för smärta
genom det direkta igenkännandet
En tonsättning framförd via sina alldeles
för grunda för sådana med utbrett djupa
hur kunde också vara som utropstecken
för där en varje upphandling
utav den där vid i innehåll, hjäplösheten


@ Hans-Olov Boström



                   ORGANISKT NÄRMANDE



Rubricera tankar, en anledning som kring behovet av ett uppsåt, hur dom i sin omkrets av ett
livförande kommunicernde eller gånger när
blir riktat mot det plötsliga utav förändring
och när rådande infinnandet, hur
den härjade människan, en elektrod genom
gemensamma systemet och gånger rör sig
uti själva komplexiteten, allting vid gånger
lika djup som åt en introduktion för ett
och samma ärende när gör det
till ett upphov för en näring full utav uttrycksmedel
- några impulsiva handlingar framställda till
samma som gånger blir direkt översatta för
dom diffusa, en tidpunkt för alla
genomföranden, en stark erfordrad
potential för ett begär när kanske inte mer
än då sammanfaller genom en svarsverkan
eller gånger rör vid den härjade männinskan
och när blir översatt
vid någon tidpunkt för alla genomföranden


@ Hans-Olov Boström

             OSYNLIGT ÖVERVAKAD


En inkapslad tanke, att ett ärende via sin början till sitt slut, ett utmanande att förlora sig själv genom rummets spegellabyrinter eller till att försöka hitta det rena ljuset
- Att avläsa ett tecken uti en vattenytas ständiga förändring endera gånger kunde välta omkull en hel himmel,
något tillstängd som censur i aktion när ligger väldigt nära av verkningar för dom av särskilda ämnen och kunde vara samma som till att påkalla rymder etc. hur stod
i kontakt vid likt ett alternativ för en oroshärd att hålla sig vid
- En ängslan för dom som saknar synlighet
, en ventilerad tanke för det avlägsna språket och för alla tröstlösa påståenden och de vid gånger av delgivna stunder för
sådana kring modifierade drifter eller hur en förfrågan sträcker sig mellan utav polcirklar för synen av en nattvardseld förtöjd vid gånger där ängslan som en öppnad sensur i aktion där
slitit sig loss så fick sväva uti fri riktning

@ Hans-Olov Boström

                          LOKAL TID


Ungefär att kunde vara som en befallenhet
någonting i planeringsskede eller när
en destination textat vid en materia genom
den organiska flocken
det som att bli utsatt för en medverkan
till en substantiell uppbyggnad behäftad
med insikt
- typ hur rymmer en filosofisk
expander till alla
dom utav mångtaliga för utbytbara tankar
, kunde bildas likt till någon slags ideologi
utan försäkran om nån skör verkningsgrad
bara att just fick stå alldeles
intill förbehållningslösa omedelbarheten


@ Hans-Olov Boström

 INTE RIKTIGT FÄRDIG !!

Typ doktrin för dom inskrivna vid egna farozonen, sina rätta bokstäver innan blir till som kring ett meddelande där rättfärdigar bokstavskoder eller hur det som ett rop genom blodet där skulle ta
det vidare likt en uppgift ur skeenden man fick tillvarata vid dess gånger förenas vid
till att kunna bli driven genom den statiska interaktionen
                - det töjbara fästet, när ett
samma slag av som vid ett hedersuppdrag för den administrativa dygden, kanske något fantastiskt läsvärt kring egen utsago
endera dom som fick värka fram så
som tystnadens röster gjorde sig hörd genom en vackraste blomma ur jorden där
hela uppsättningen utav en konfrontation för dom som växer genom det särskilda samtycket
- En djupar ton i omfånget av känsloutloppet eller gånger när blir till som ett ofullbordat brev med då en saknad giltighet för känseln och hur kunde vara gemensam innan kryper ur skalet och innan
kryper ut ur ljuset en bit
på väg vid den utav egna farozonen 


@ Hans-Olov Boström

           VIDGAR EN TID


En riktning för minnesbilder
hur kunde reflektera
det nakna ljuset till att fick
studera det som
mer likt ett
oemotståndligt tidsförlopp
- En dyrkan för
ett avtryck,
ett fullblod som gånger
brinner likt till den
utav rödaste lackstämpel
mot ens kropp


@ Hans-Olov Boström

          RUMMET BREDVID

Utgångspunkternas terminal
det som en tanke ingen ser
, att kanske mer
där råskalor när förser oss
med tyst info.
En livslevande spegelyta
, ett helt
lugnt sjövatten, något för
det ospecificerade 
till att notera en helt ny 
gryning eller gånger
likt en starkare strömföring
En egenskap till en känsla
där når igenom
en musik ur det där rummet
strax invid
gånger blir till att förtydliga
signerandet utav ett
mot fjärde radbandet
tredje ackordet och med
så där tätt tryckta
fingrar mot dom av strängar


@ Hans-Olov Boström

                       
                     DET LÅNADE

Att en dag skall vi vara vid begynnelse
till ett annat rum när upptar
förändring, något som likt skjuter
undan av ovidkommande, att det som
passeras genom en
gåtans lösning, hur förlitat sig på
och släpper taget om
genom tårglaset, typ sätter
tillbaka blommorna mellan jordlagren
som ett stiltje uti handen
och öppnar upp
för en själens duvslag till att hitta hem

Hans-Olov Boström

en text ur min bok Steghjul

Sätter ut två av mina studiearbeten från
30 år tillbaka, 20 x 25 cm

- How to Draw and Paint

      Älskade Hecktor, saknar dig ofattbart

               Den andra utav två motiv

                HÖSTVINJETT

Som att nånstans viker sig tiden
kring tysta omloppet, det
tunna
ljusmembranet
, återtåget efter gentemot sig 
själv och ut mot det grovkorniga
hösttyget och hur det
inramat utav kolsvarta
jordsömmar och sina
färgexplosioner
att slags insikt inför det stumma
avtrycken och när
försökte tydliggöra silhuetter
över det allra sista trappsteget

Hans-Olov Boström

också den en text ur min bok Steghjul